Förutsättningarna för att undvika mediekriser är i grund och botten att jobba proaktivt med öppenhet och transparens. Att själva belysa problem på era egna villkor, istället för att vänta in medias granskning och behöva svara på frågor utifrån deras agenda.

Ett misstag många gör när det uppstår problem i verksamheten är att de kör strutsmetoden. Det vill säga de stoppar huvudet i sanden och hoppas att ingen ska upptäcka problemen. Åtminstone inte innan de har hunnit åtgärda dem. I värsta fall försöker man till och med mörka problemet. Vad händer då när media få nys om det? Jo, det blir naturligtvis besvärligt att förklara sig och en mediekris som kan påverka förtroendet för organisationen negativt kan uppstå.

Öppenhet och transparens

Motsatsen är istället att att ta ansvar och jobba proaktivt med öppenhet och transparens. Med öppenhet menar jag att man ska vara öppen med problem, brister och förbättringsområden inom organisationen istället för att sopa dem under mattan. En transparent organisation tål en genomlysning. Ett bra tips är att räkna med att allt kommer att granskas, fast allt inte kommer att granskas.

Använd magkänslan – om ni inte kan stå för ert agerande i offentlighetens ljus, då bör ni heller inte agera på det sättet. Och upptäcker ni problem i verksamheten – förekom media. Bjud in media och berätta om bristerna och vad ni gör för att åtgärda dem. Ta kommandot över situationen och budskapen genom att jobba proaktivt istället för att hamna i försvarsläge och målas ut som skurkar i mediedramaturgin.

När en granskning är oundviklig

När mediedrevet går kan ni inte blunda för problemen, gå i försvarsställning och skylla på media. Ni måste kommunicera genast. Annars finns risk att det informationsvakuum som tystnaden ger upphov till istället fylls av andras spekulationer som kan förvärra krisen.

Försök att eftersträva att informationen ni går ut med innehåller svar på:

• Vad har egentligen hänt?
• Varför hände det?
• Vilka har drabbats?
• Vad gör vi åt det?

Ibland har man inte alla svaren direkt. Men även om det till synes kan verka som att det inte finns något att kommunicera är det bättre att tala om att man inte vet vad som har hänt, men att man jobbar på att ta reda på det, än att inte kommentera alls. Däremot skall man aldrig falla för frestelsen att spekulera eller gå ut med obekräftad information då detta istället kan förvärra krisen. Ni bör istället snabbt och utan förutfattade meningar analysera vad som faktiskt hänt och hur det kunde hända. Återkoppla därefter vad ni kommit fram till och vad ni gör för att åtgärda det.

Läs mer om våra tjänster inom  medieträning och krisledning.